Hondaklubben

Ska separera med tjejen och det känns tungt, men det som verkligen är ett elände är att grabben inte kommer och möter dig mera när man kommer hem. Eller att han finns där när man vill vara med honom [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... rybaby.gif[/img] [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... rybaby.gif[/img] [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... rybaby.gif[/img]

Ni som har varit i samma situation berätta lite hur det det känns. Tex: livet efter seperationen.

Usch, kan inte tänka mig hur det känns att inte ha sin grabb som möter en när man kommer hem. Jag tyckte det var jobbigt när vår (sen hennes) katt försvann från lägenheten!! Så jag vågar inte uttrycka mig angående sådana känslor, då jag inte kan föreställa mig hur det blir att inte träffa sitt barn.
Önskar dig lycka till med allt och hoppas att allt löser sig på bästa sätt. "What doesn't kill you, makes you stronger", säger man ju.

Förösk att finnas där för din grabb hela tiden...
Prioritera honom över allt...

Är själv skillsmässobarn sen jag var 7år...
Har haft en ganska frånvarande farsa och det har satt ganska djupa fåror
i mig som person...
Saker som jag brottas med än idag..

Mitt absolute bästa tips är att försöka få en "deal" med din sambo att få 50/50 vårdnad om ditt barn. Finns fan inget värre än att vara ett "helg" barn som ser sin far varannan helg.