Postat: 6 augusti 2006, 03:50
Ville bara tillägna henne nåt som betyder lite mera.
hon fyllde 21 idag, eller rättare sagt igår, men hon hade fest idag. hon ordnade massor med sovplatser och bål och grillfest och beachparty med mera. det var närmare 40 pers bjudna som tackat ja och ännu fler som kanske skulle komma. Min vän har just flyttat hit efter 6 år uppe i finland, och känner därför inte så många.
Hon fyllde alltså 21 år och har en 2 årig dotter som hon kämpat väldigt mycket med och uppfostrat rent av idealiskt. ändå... så dök bara jag upp på hennes fest. Det gjorde så jävla ont i hjärtat på mej att jag var nära på att börja gråta... jag hade med mej en vän och vi satt där och pratade och försökte göra det så trevligt som möjligt för henne, jag tog hand om henns dotter och lekte med henne så att min vän skulle få en liten paus iallafall, var upp o läste en saga för henne o allt.
sen dyker min väns mamma och bröder upp, jag hade tidigare sagt att min vän skulle ringa en barnvakt så att hon kunde komma ut med oss då hon sist kommit ut i april eftersom hon är ensamstående mamma. Jag nämnde det för min väns mamma att det kanske skulle vara trevligt för min vän att få komma ut en sväng och att mamman kanske kunde vara barnvakt en kväll så att min vän skulle få göra det.
svaret jag fick höll på att knuffa mej av stolen... "Nej, jag ska ut o festa ikväll, inte en chans" jag blev så besviken på den avsaknad av empati och medmänsklighet hennes familj hade, hon har förvisso sagt det till mej tidigare, men jag trodde inte det skulle vara så illa.
De åkte därifrån efter ca 20 minuter och strax efter dyker hennes "pojkvän" upp. han stegar in i huset, nyss hemkommen från norge, säger varken grattis eller "trevligt att se dej" utan sätter sig bara i vardagsrummet och pillar på sin dator. Han petar lite på hennes smörgåstårta, rynkar på näsan och ställer in den i kylskåpet och gör det klart för min vän att han inte tänker vara barnvakt heller.
jag tycker det är så jävlig stil av de som inte dök upp och av hennes närmsta att jag egentligen bara vill att folk ska säga grattis på födelsedagen åt henne så att hon kanske inte känner sig så uppgiven och värdelös som hon gjorde den här kvällen.
jag vet hur det känns att ingen dyker upp på en fest man kämpat hårt för att gästerna skall trivas på.
tack för ordet.
hon fyllde 21 idag, eller rättare sagt igår, men hon hade fest idag. hon ordnade massor med sovplatser och bål och grillfest och beachparty med mera. det var närmare 40 pers bjudna som tackat ja och ännu fler som kanske skulle komma. Min vän har just flyttat hit efter 6 år uppe i finland, och känner därför inte så många.
Hon fyllde alltså 21 år och har en 2 årig dotter som hon kämpat väldigt mycket med och uppfostrat rent av idealiskt. ändå... så dök bara jag upp på hennes fest. Det gjorde så jävla ont i hjärtat på mej att jag var nära på att börja gråta... jag hade med mej en vän och vi satt där och pratade och försökte göra det så trevligt som möjligt för henne, jag tog hand om henns dotter och lekte med henne så att min vän skulle få en liten paus iallafall, var upp o läste en saga för henne o allt.
sen dyker min väns mamma och bröder upp, jag hade tidigare sagt att min vän skulle ringa en barnvakt så att hon kunde komma ut med oss då hon sist kommit ut i april eftersom hon är ensamstående mamma. Jag nämnde det för min väns mamma att det kanske skulle vara trevligt för min vän att få komma ut en sväng och att mamman kanske kunde vara barnvakt en kväll så att min vän skulle få göra det.
svaret jag fick höll på att knuffa mej av stolen... "Nej, jag ska ut o festa ikväll, inte en chans" jag blev så besviken på den avsaknad av empati och medmänsklighet hennes familj hade, hon har förvisso sagt det till mej tidigare, men jag trodde inte det skulle vara så illa.
De åkte därifrån efter ca 20 minuter och strax efter dyker hennes "pojkvän" upp. han stegar in i huset, nyss hemkommen från norge, säger varken grattis eller "trevligt att se dej" utan sätter sig bara i vardagsrummet och pillar på sin dator. Han petar lite på hennes smörgåstårta, rynkar på näsan och ställer in den i kylskåpet och gör det klart för min vän att han inte tänker vara barnvakt heller.
jag tycker det är så jävlig stil av de som inte dök upp och av hennes närmsta att jag egentligen bara vill att folk ska säga grattis på födelsedagen åt henne så att hon kanske inte känner sig så uppgiven och värdelös som hon gjorde den här kvällen.
jag vet hur det känns att ingen dyker upp på en fest man kämpat hårt för att gästerna skall trivas på.
tack för ordet.