Postat: 29 augusti 2007, 16:59
Kom precis hem från sjukhuset där min farmor legat sen i torsdags, efter en lång å svår tid med hjärntumörer och stroke så dog hon idag klockan 5 på morgonen 69 år gammal. Vart där hela dan med släkt och vänner innan dom tog henne till bårhuset osv, känns som jag går runt med en väska me 50 kg i på ryggen å allt e jobbigt.
De känns så jäkla trist att hon har lämnat oss men även så jäkla skönt att hon fått slippa all smärta som hon fått gå igenom, hon har 9 barn och alla dom kunde samlas igår efter mycket strul med flyg osv (några bor utomlands), men så lyckades alla komma igår och det va som att det va de hon väntade på så hon sen bara kunde få somna in.
Hon va alltid den som gjorde så att alla kunde samlas och va med varann, punkten i släkten och nu när den försvunnit så kommer vi nog inte synas lika mycket som förr
men jag hoppas att nån eller alla tar tag i det så vi inte missar dom få stunder som betyder så mycket.
En ljuspunkt med hela dagen är att ja fick träffa alla släktingar som man inte sett på ett jäkla tag + att ja va å bytte mitt högra framdäck på civicen så nu vibrerar de inget å de är en fröjd å köra igen, dock en föga tröst pga det sm hänt
De känns så jäkla trist att hon har lämnat oss men även så jäkla skönt att hon fått slippa all smärta som hon fått gå igenom, hon har 9 barn och alla dom kunde samlas igår efter mycket strul med flyg osv (några bor utomlands), men så lyckades alla komma igår och det va som att det va de hon väntade på så hon sen bara kunde få somna in.
Hon va alltid den som gjorde så att alla kunde samlas och va med varann, punkten i släkten och nu när den försvunnit så kommer vi nog inte synas lika mycket som förr
En ljuspunkt med hela dagen är att ja fick träffa alla släktingar som man inte sett på ett jäkla tag + att ja va å bytte mitt högra framdäck på civicen så nu vibrerar de inget å de är en fröjd å köra igen, dock en föga tröst pga det sm hänt