Postat: 30 december 2004, 17:17
landade på svensk mark i går kväll i Göteborg efter 14 dagar i Thailand.
Har varigt belägen utanför Krabi ett par timmars färd från Phuket...
Inte trodde man när man flög ner att man skulle få uppleva det som hände på Söndagen den 26:e December...
Vet inte hur många här som har anhöriga eller själva varigt nere. men tänkte berätta lite vad som hände mig och flickvännen dagen när jordbävningen ägde rum.
Runt 08,00 Lokal tid vakna vi på hotellet av ett lätt skalv, fönster och säng vibrerade lätt... Man tänkte inte mer på detta... utan begav sig mot frukost..
Vi hade bestämt oss för att sätta av mot Phra Nang Beach som ligger i Höjd med Raily Beach och Poda Island etc...
Vi fick följe i båten av en annan svensk familj som kimmit ner till Tahiland kvällen innan. dessa gick av på Raily Beach..
Väl på Phra Nang slängde jag våra saker på stranden och jag hoppa i för en simtur.
Efter ett par minuter hör jag Thailändare skrika åt varandra och peka ut mot havet.. Hör också sekunden efter GET UP... GET UP...
simmar snabbt in och blickar ut, första tanken var HAJ.? men ser snabbt på öarna längre bort enorma vågor slå mot bergen... Kollar att flickvännen var brevid mig, och ser sekunden senare en brytvåg mot oss. backar in snabbt mot ön och ser en liten lätt våg på 1,5 meter slå mot stranden och turisterna som fortfarande inte kommit upp... många chockas.. några sekunder kommer första helvetesvågen.. uppskattar dryga 7 meter hög... vi får panik, alla får panik springer ännu längre in mot ön. blickar bak och ser vågen krossa 30 fots långe motorbåtar och träbåtar flisas som kaffe ved... Ser också mäniskor som dras ner i detta....
Springer så långt vi kan samtidigt som våg två kommer vällande in och når upp mot bungalowsen på ön, allt yr omkring..
vi når andra sidan av ön där vi möts av stigande vatten, alltså allt vatten som vågen pressat framför sig har gått runt ön och trycks upp på land...
Vi följer lokala Thailänder som ger sig av mot bergen som fanns på ön..
Efter lång klättring når vi runt 60-100 meter upp och bestämmer oss för att stanna här.. efter 4 timmar beger vi oss ner och slänger snabba blickar på förödelsen och kroppar som täckts med täcken, även hört hellikoptrar landa och starta hela tiden under dessa 4 timmar, många kroppar hade redan förts bort...
Fanns inga båtar som klarat sig så de vara bara att inse att vi var strandade för natten, inte många minuters sömn när man låg och tänkte på efterskalv och nya vågor, runt 11 00 nästa dag hade en polisbåt letat sig fram och började frakta överlevande...
Vi nådde land runt 12,00 och vårt hotell. På hotell stranden fanns Thai Militären som med gummibåtar plockade upp kroppar längre ut i vattnet för att slippa få dem indrivande på stranden...
Den här upplevelsen är svår att föklara... så overklig men ändå så nära inpå en....
Vet inte hur många som omkom på vår ö, på ön brevid oss gick 40 personer åt.. många tyska och svenskar.....
På flygplatsen i Phuket igår morses möttes man av barn som förlorat föräldrar och föräldrar som misst barn, obeskrivlig stämning....
Kanske man förstår mer om några dagar....
men måste säga att Thailändska människor är det otroiligaste som finns, de ställde upp för alla turister till 100 % offrade sina båtar, bilar, mat, vatten och kläder till de behövande fast de hade mindre själva...
Vill till sisst lämna en tanke till alla som har anhöriga som skadats eller förlorats i Thailand/Asien.
/Classe
Har varigt belägen utanför Krabi ett par timmars färd från Phuket...
Inte trodde man när man flög ner att man skulle få uppleva det som hände på Söndagen den 26:e December...
Vet inte hur många här som har anhöriga eller själva varigt nere. men tänkte berätta lite vad som hände mig och flickvännen dagen när jordbävningen ägde rum.
Runt 08,00 Lokal tid vakna vi på hotellet av ett lätt skalv, fönster och säng vibrerade lätt... Man tänkte inte mer på detta... utan begav sig mot frukost..
Vi hade bestämt oss för att sätta av mot Phra Nang Beach som ligger i Höjd med Raily Beach och Poda Island etc...
Vi fick följe i båten av en annan svensk familj som kimmit ner till Tahiland kvällen innan. dessa gick av på Raily Beach..
Väl på Phra Nang slängde jag våra saker på stranden och jag hoppa i för en simtur.
Efter ett par minuter hör jag Thailändare skrika åt varandra och peka ut mot havet.. Hör också sekunden efter GET UP... GET UP...
simmar snabbt in och blickar ut, första tanken var HAJ.? men ser snabbt på öarna längre bort enorma vågor slå mot bergen... Kollar att flickvännen var brevid mig, och ser sekunden senare en brytvåg mot oss. backar in snabbt mot ön och ser en liten lätt våg på 1,5 meter slå mot stranden och turisterna som fortfarande inte kommit upp... många chockas.. några sekunder kommer första helvetesvågen.. uppskattar dryga 7 meter hög... vi får panik, alla får panik springer ännu längre in mot ön. blickar bak och ser vågen krossa 30 fots långe motorbåtar och träbåtar flisas som kaffe ved... Ser också mäniskor som dras ner i detta....
Springer så långt vi kan samtidigt som våg två kommer vällande in och når upp mot bungalowsen på ön, allt yr omkring..
vi når andra sidan av ön där vi möts av stigande vatten, alltså allt vatten som vågen pressat framför sig har gått runt ön och trycks upp på land...
Vi följer lokala Thailänder som ger sig av mot bergen som fanns på ön..
Efter lång klättring når vi runt 60-100 meter upp och bestämmer oss för att stanna här.. efter 4 timmar beger vi oss ner och slänger snabba blickar på förödelsen och kroppar som täckts med täcken, även hört hellikoptrar landa och starta hela tiden under dessa 4 timmar, många kroppar hade redan förts bort...
Fanns inga båtar som klarat sig så de vara bara att inse att vi var strandade för natten, inte många minuters sömn när man låg och tänkte på efterskalv och nya vågor, runt 11 00 nästa dag hade en polisbåt letat sig fram och började frakta överlevande...
Vi nådde land runt 12,00 och vårt hotell. På hotell stranden fanns Thai Militären som med gummibåtar plockade upp kroppar längre ut i vattnet för att slippa få dem indrivande på stranden...
Den här upplevelsen är svår att föklara... så overklig men ändå så nära inpå en....
Vet inte hur många som omkom på vår ö, på ön brevid oss gick 40 personer åt.. många tyska och svenskar.....
På flygplatsen i Phuket igår morses möttes man av barn som förlorat föräldrar och föräldrar som misst barn, obeskrivlig stämning....
Kanske man förstår mer om några dagar....
men måste säga att Thailändska människor är det otroiligaste som finns, de ställde upp för alla turister till 100 % offrade sina båtar, bilar, mat, vatten och kläder till de behövande fast de hade mindre själva...
Vill till sisst lämna en tanke till alla som har anhöriga som skadats eller förlorats i Thailand/Asien.
/Classe